Bakstuga från Kils i Storhaga
Flyttningsår är okänt, men den fanns på plats på hembygdsgården 1937.
Husets äldsta delar uppges vara från 1600-talet. Av bakstugan mått kan man se att man, när den byggdes, uteslutande bakade tunnbröd. När man på 1800-talet började baka hårt spisbröd måste man bygga större stugor för att få plats för jäsning av de utkavlade kakorna.
Ovanpå bakstugan finns bottnar för torkning av lövkärvar till fårfoder, humle till brygd samt linknopp till utsäde och foder. Talrika luckor sörjde för god luftväxling vid torkning.
Bakstugan placerades till en början i anslutning till Per-Arvidsgården, ungefär som den i Storhaga stått i förhållande till därvarande byggnader. När den i slutet av 1960-talet behövde en genomgripande reparation flyttades den samtidigt längre från övriga hus på Hembygdsgården. Därigenom blev det möjligt att använda den för bakning igen, utan eldfara för intilliggande byggnader. Den har sedan dess blivit mycket flitigt använd och man kan utan tvekan säga att den har befordrat en renässans för tunnbrödsbakning i bygden.
Bastu från Kallmyr
Bastun, som torde vara från 1700-talet, skänktes till Hembygdsföreningen och flyttades till Hembygdsgården 1927.
Sauna from Kallmyr
The sauna, which is probably from the eighteenth century, was donated to the local heritage society and moved to the Old Homestead in 1927.
Fäbodstuga från Öster-Kölsjö
Stugan bär årtalet 1749. En fäbodvall eller ”skojevall” som det heter på ljusdalsmål, har hört till de flesta hemman långt tillbaka, som våra arkiv kan ge besked om. Den gamla tidens jordbruk, innebar att åkermarker användes till att producera brödsäd, huvudsakligen korn. Foder till djuren bärgades på ängsmarkerna och detta foder räckte till föga mer än att hålla djuren vid liv över vintern. Man ville nämligen ha så många kor som möjligt att släppa i bete på fäbodvallen på sommaren, det var där vinsten på djurskötseln skulle hämtas.
Cottage from Öster-Kölsjö
The cottage is dated in 1749. A mountain pasture or ”fun dyke” as it is called by locals in Ljusdals with surrondings, have heard of most homesteads far back as our records may indicate. The old-time farming, meant that arable land was used to produce grain, mainly barley. Feed the animals were salvaged grassland and this feed was enough to little more than keep the animals alive over the winter. They wished to have as many cows as possible to let the bait on the mountain pasture in the summer, that’s where the profit on animal care would be retrieved.
Härbre från Per-Mårs i Sunnanås
Detta ”häbbar”, som det heter på ljusdalsmål, är den äldsta byggnaden på Hembygdsgården, kanske den äldsta i socknen. Dess nedre våning bedöms vara från 1500-talet och man antar att övre våningen byggts till på 1600-talet. Härbret flyttades hit till Hembygdsgården början av 1920-talet.
Härbre from Per-Mårs in Sunnanås
This ”häbbar” as it is called by locals, is the oldest building here at the Old Homestead, perhaps the oldest in the parish. Its lower floor is built in the sixteenth century, and the upper floor has been built about 100 years later. The cottage was moved to the Old Homestead about 1920.
Kornlada från Föne
I kornladan, eller trösklogen, körde man på hösten in säden på hässjor eller snesar, torkade säden och det var där den efterhand tröskades. Vid den vänstra gaveln finns en spånhyvel, för tillverkning av takspån.
Barley Barn from Föne
In the barley barn or threshing barn, they put the seed on drying racks, dried the seed and then treshed it. By the left gable in the picture there are a planning machine. This was used to make shingle.
Kvarn från södra Sandvik
Kvarnen antas vara från 1700-talet. Den tillhörde hemmanet Sörkämsta sub 6, beläget i Sandvik. Hemmanet såldes 1911 till Iggesunds bruk, som 1927 skänkte kvarnen till Hembygdsföreningen.
Mill from southern Sandvik
The mill is assumed to be from the 1700s. It belonged to the homestead Sörkämsta sub 6, located in Sandvik. The farm was sold in 1911 to Iggesund works, which in 1927 donated the mill to Hembygdsföreningen.
Kyrkstall
Detta stall har tillhört tre bönder från Heden och stod ursprungligen norr om vägen från kyrkan mot gamla älvbron. Där är nu en kyrkogård, men förr fanns där en hel rad kyrkstallar.
Church Stable
This stable has belonged to three farmers from Heden, a village a few kilometers from Ljusdal. It originally stood north of the road from the church near the old bridge over river Ljusnan. There is now a cemetery, but before that there was a whole serie of church stables.
Kyrkstuga från Nore
I Ljusdal fanns en gång många kyrkstugor. De byggdes av bönder som hade lång väg till kyrkan. I kyrkstugan kunde man ligga över när man skulle bevista högmässan eller hade andra ärenden ”ner på sockna”, nere på socknen, och där klädde man också om till högtidskläderna. Denna kyrkstuga har mått och övrigt utförande som föreskrivs en knektstuga. Den är också i själva verket från början en knektstuga från Störsbäcken som blivit över och fått ny uppgift som kyrkstuga.
Church Cottage from Nore
In Ljusdal were once many church cottages. They were built by peasants who had a long way to the church. In this cottage some stayed the night when to attend the morning service or had other issues ”down the parish”. Changing in to more ”dressed” clothes was also something people did here. This church cottage has dimensions and other qualities provided a soldier’s cottage. It is in fact a soldier’s cottage from Störsbäcken given a new role as church cottage.
Linlada från Murerskes i Edänge
Särskilda linlador är sällsynta i våra trakter. Att de behövdes ibland visar linodlingens betydelse och utveckling i bygden. I linladan förvarades det rötade och torkade linet, för att vara torrt och färdigt för beredning när det blev gårdens tur att använda linberedningsverk, eller när vattentillgången blev god.
Flaxbarn from Murerskes in Edänge
Separate barns for flax are rare in our region. That they sometimes were needed shows the growing of flax, its importance and development in the district. In this special barn, they would store the retted flax to be dry and ready for processing when it became the farm’s turn to use flax processing, or when the water supply was good.
Loge, ursprungligen från Prästgården, i Ljusdal
På ett mycket gammalt fotografi skymtar denna loge, där den stod på sin ursprungliga plats till höger om en väg, som går norr om kyrkan och mot älvbron. Där är numera kyrkogård. Logen flyttades sedan ner till Prästgårdens ängsmarker ”sör om sjön”, söder om sjön, där nu idrottsplatsen Älvvallen ligger. När Älvvallen byggdes, drogs logen till norra sidan av den väg som ledde förbi Älvvallen. År 1983 flyttades den till hembygdsgården. Logen inrymmer samlingar och material, slöjdverkstad, personalutrymmen samt toaletter för besökare.
Lodge, originally from the vicarage, Ljusdal
In a very old photograph glimpsed the lodge, where it stood in its original location to the right of the road, which runs north of the church and against the old bridge over the river Ljusnan. There is now a graveyard. The lodge then moved down to the vicarage meadows ”south of the lake”, where now the sports ground Älvvallen lies. When Älvvallen was built, the lodge was moved to the north side of the road north of Älvvallen. In 1983 it was moved to the homestead. The lodge houses the collections and materials, handieraft workshop, staff rooms and toilets for visitors.
Parstuga från Sjulhamre
Denna byggnad tillhörde fånriksbostället på Sjulhamre nr 2, och flyttades till Hembygdsgården då marken där den stått skulle bli industrimark. Att det var fänrikens bostad kan slutas av att huset är betydligt större än samtida knektbostäder, samt av att väggarna överklistrades med gamla militära handlingar, utrustningslistor och dylikt.
Farmhouse from Sjulhamre
This building belonged to the home of the second lieutenant on Sjulhamre No. 2, and was moved to the Old Homestead when the ground where it stood would become industrial. That it was the second lieutenant’s home can be concluded by the facts that the house is considerably larger than the contemporary soldier housing, and that the walls was papered with old military documents, equipment lists and such things.
Per-Arvidsgården
Per-Arvidsgården har sitt ursprung i Sunnanås år 1778, och var då ett boningshus, en envånings parstuga, som senare fått olika tillbyggnader. Husets första ägare hette Per Arvedsson. Detta var den första byggnad som flyttades hit till Hembygdsgården. Östernäs sågverk erbjöds denna byggnad som gåva till Ljusdals köping år 1917. Villkoret för gåvan var att huset skulle ”nedtransporteras och uppföras på lämplig plats i köpingen samt att densamma underhålls och bevaras åt eftervärlden”. År 1920 började flyttningen av det som idag är huvudbyggnaden. 36 hästägare slöt samman och transporterade gratis 74 lass timmer från Sunnanås till nuvarande Hembygdsgården.
Per-Arvidsgården
Per-Arvidsgården originated in Sunnanås in 1778, and was then a dwelling house, a one-story two-room cottage, which was later acquired different buildings. The farms first owner was called Per Arvedsson. This was the first building that was moved here to the Old Homestead. Östernäs sawmills were offered this building as a gift to Ljusdals market town in 1917. The condition of the gift was that the house would ”nedtransporteras and erected at a suitable location in the market town, and that the same is maintained and preserved for posterity.” In 1920 began the removal of what is now the main building. 36 horse owners joined together and transported 74 loads of timber from Sunnanås to the existing heritage center for free.
Simanbogården (restaurangbyggnaden)
1947 skulle den stora mangårdsbyggningen på Simanbo nr 1 säljas. Det var meningen att den skulle bli ved. Det var ransonering på bränsle på den tiden, hushållningen hade ännu ej hämtat sig efter kriget. Alltför många gamla hus följde med rivningsvågen, men Hembygdsföreningen lyckades emellertid gå emellan och köpa huset i Simanbo. Följande har bland annat skrivits ned om Simanbogårdens historia: ”Simanbo by, av medeltiden en gård, men en mycket stor gård eller hemman. Sedan har hemmanet varit bland de större i Hälsingland under 1500-talet. Under 1490 och början av 1500-talet torde gården varit rätt stor och av betydenhet. Bonden på gården har med all sannolikhet hetat Simon. Vid 1555 års mantalslängd var han benämnd Långe Simon och torde ha varit en riktig rese”.
Simanbogården (the restaurant)
In 1947, the large mangårdsbyggningen on Simanbo No. 1 was sold. The idea was that it would become firewood. There was rationing of fuel at the time, economy had not yet recovered from the war. Too many old houses came with the wave of demolition, but Hembygdsföreningen however managed to intervene and buy the house in Simanbo. The following, among other things written down on Simanbogårdens history: ”Simanbo village of the Middle Ages a farm, but a very large farm or homestead. Then homestead has been among the largest in Hälsingland during the 1500s. During 1490 and the early 1500s is probably the farm was quite large and of note. The farmer on the farm has in all probability been called Simon. At 1555 year population register, he was named Tall Simon and would have been a real giant”.
Skräklestugan
Denna stuga, kallad Skräklestugan, står i vinkel till Per-Arvidsgården, avstyckades från ”Bångs” i Skräkle. Man har forskat på namnet Bång, men ännu ej funnit vem det egentligen var som gav gården sitt namn. Sedan 1956 ägdes stugan av Bertil Boström i Ljusdal, som berättat att hans far sålde denna 1929 för 800 kr, och själv körde ner byggnaden till Ljusdal med häst och vagn. Huset har enligt historien endast använts för fester, och var inget hus man bodde och levde i. Det längsta man kommit i sitt efterforskande, är tillbaka till den tid då huset ägdes av Per Olofsson, född 1775 och hans hustru Karin Johansdotter.
Skräklestugan
This cabin, called Skräklestugan, standing at an angle to Per-Arvidsgården, split off from the ”Bangs” in Skräkle. They have researehed the name Bang, but not yet found who it really was who gave the estate its name. Since 1956, the house was owned by Bertil Boström in Ljusdal, who’s father sold it in 1929 for 800 SEK, and moved the building to Ljusdal by horse and wagon himself. The house, according to the story, has only been used for celebrations, and were not a house that people lived in. Reaserches leads the house back to the time when the house was owned by Per Olofsson, born in 1775 and his wife Karin Johansdotter.
Skvaltkvarn från Ramsjö
Kvarnen har stått i Sundsbäcken, vid Granbergsvallen. Den skänktes till Hembygdsföreningen 1929 av Bergviks bolag, som även lämnade bidrag till nedtagning och framkörning.
Skvaltkvarn from Ramsjö
The mill has been in Sundsbäcken, at Granbergsvallen. It was donated to Hembygdsföreningen 1929 by Bergvik’s company, who also made contributions to dismount and run-up.
Smedja från Kils i Storhaga
Denna smedja antas vara från 1700-talet, och flyttades till Hembygdsgården 1923. Byggnaden flyttas sedan en gång till 1931, till sin nuvarande plats. Smedjan, som är fullt brukbar, har fått alla sina inventarier i gåva från fru Brita Löfgren.
Smithy from the Kil farm in Storhaga
This dwelling is assumed to be from the 1700s, and was moved to the Old Homestead in 1923. The building then moved again in 1931, to its current location. Smithy, which is fully usable, have had all their fixtures as a gift from mrs. Brita Löfgren.
Sockenmagasin – Sockenhärbre
Detta sockenmagasin skall enligt historien vara det första i landskapet. Det byggdes enligt sockenbeskrivningar 1749, eller möjligen 1751, enligt ett inskuret årtal. Först på 1770-talet kom en kunglig förordning om inrättande av sockenmagasin. Detta magasin uppfördes först som ett socknens gemensamma, nära kyrkan. 1804 övertogs det av östra fjärdingens skifteslag och alla skifteslagen hade då egna magasin. 1894 flyttades det till Kläppa, vid vägen nära Kläppa skola. Verksamheten i de övriga magasinen lades ned omkring 1900, men detta magasin fungerade ända fram till 1930. Magasinet blev flyttat till denna plats, där det står idag 1957.
Parish warehouse
This parish warehouse will according to history being the first in the province. It was built according to parish descriptions in 1749, or possibly 1751, according to an indented numbered years. First, in the 1770s came a royal decree establishing the parish warehouse. This warehouse built as a parish common, near the church. In 1804 it was taken over by the eastern fjärdingens shiftgroup and all shiftgroups then had their own warehouses. In 1894 it was moved to Kläppa, at the road near the school. Business in the other reservoirs were discontinued around 1900, but this warehouse functioned until 1930. The building was moved to this place, where it stands today, in 1957.
Spruthus från Åkern
Någon brandkår fanns inte i bygden förrän långt in på 1900-talet. Vid eldsvåda klämtades i kyrkklockorna, olika antal slag beroende i vilken fjärding elden var lös. Då hade alla skyldighet att skynda sig dit, försedda med hinkar för att hjälpa till med släckning. Oftast fick man ställa sig i en langningskedja som langade vatten till sprutan. Spruthus skulle finnas i de flesta byar. Där förvarades brandsprutan, som pumpades av 4-8 karlar. Där skulle också finnas brandhakar, ämbar, svabbar och brandsegel. Brandseglet var ett stort skynke av linne. Det hissades upp mot en husvägg som var i fara att antändas, och genom att vattenbegjuta det, kunde väggen skyddas. Vid en del spruthus fanns ett mässinghorn i ett skåp med en glasdörr. Den som upptäckte eldsvåda, skulle krossa glaset och blåsa larm. Spruthuset stod för det mesta vid ett centralt vägskäl i byn. För att markera detta är Hembygdsgårdens spruthus placerat här vid infarten till Hembygdsgården.
Firestation from Åkern
Firedepartments were not in the area until well into the 1900s. During a fire, it was jammed into the church bells, different number of beats depending in which firkin fire was loose. By then, all obligation to rush there, equipped with buckets to help with extinguishing. Most often, you had to stand in a drug dealing chain that smuggled water to the syringe. Fire stations would be found in most villages. There were kept fire syringe, which was pumped by 4-8 men. There would also be a fire hooks, buckets, mop and fire sails. Fire The sail was a big rag of linen. There were hoisted on a building that was in danger of being ignited, and by apply water in it, the wall could be protected. In some fire station was a brass horn in a cabinet with a glass door. The person who discovered the fire, would smash the glass and blow alarm. Spray house was for the most part at a central crossroads in the village. To mark this, the Old Homestead firestation located here at the entrance to the Old Homestead.
Stora bakstugan från Havermans i Ramsjö
Verksamheten med tunnbrödbakning blev allt mer uppskattad med åren och sedan denna nya bakstuga togs i bruk våren 1987 har den blivit mycket flitigt använd. Kurser i tunnbrödsbakning har varit mycket uppskattade. Den som önskar kan få hyra Hembygdsgårdens bakstuga och själv baka sitt bröd. Ved ingår, och redskap lånas ut. Vid frågor och för bokning, kontakta Irene Norgren 070-2744909. Pris: 500 kr/bakdag för högst 6 personer. Om fler tillkommer en kostnad av 250 kr/person. Handledning kan ordnas vid förfrågan. Observera att ugnen behöver föreldas kvällen före bakning för att inte ta skada/spricka.
Large bakery from Havermans in Ramsjö
Operations with flat bread baking became increasingly appreciated over the years and since this new bakery was introduced in spring 1987, it has become very well-used. Courses in flat bread baking has been much appreciated. Anyone who wishes can get rent one of the Old Homesteads bakerys and bake their own bread. Firewood is included, and equipment can be loaned. If you have questions or want to rent the bakery, please contact Irene Norgren 070-2744909. Price: 500 kr.
Tröskloge från Tevansjö
Länge saknades det på Hembygdsgården ett rejält utrymme för dans och andra inomhus-aktiviteter. 1967 skulle en stor loge i Tevansjö rivas och med hjälp av ett anslag från västra fjärdingens skifteslag, köpte Hembygdsföreningen den. Vid nedtagning, transport och uppsättning på Hembygdsgården gjorde Ljusdals Folkdanslag en storartad insats med många dagsverken. Logen uppfördes ursprungligen 1870 av dåvarande Marma Sågverksaktiebolag. I Tevansjö kallades logen Pålles-logen, där den stod vid Pålles täkten. Grinden vid logen kallades Pålles-grinden. Vem Pålle var har ingen per dags dato listat ut. Kanske var han en av de finska nybyggare som först bröt mark och odlade i Finneby och Tevansjö? Byborna brukade samlas till dans i den här logen och så gör man än idag, här på Hembygdsgården.
Threshing from Tevansjö
For a long time, the Old Homestead was missing a place for dancing and other indoor activities. 1967 was a big barn in Tevansjö demolished and with the help of a grant from Western fjärdingens skifteslag, bought Hembygdsföreningen it. At shutdown, transport and set on the Old Homestead did Ljusdals Folkdanslag a magnificent job with many day labor. The Lodge was originally built in 1870 to the then Marma Sawmills Limited. In Tevansjö called barn Pålles-lodge, where it stood at Pålles quarry. The gate at the lodge called Pålles gate. Who Pålle was, no one knows yet today. Perhaps he was one of the Finnish settlers who first broke the soil and cultivated in Finneby and Tevansjö? The villagers would gather to dance in this barn and so does even today, here at the Old Homestead.
Ängslada från Svedsängarna i Letsbo
Det här är ett så kallat eldhus med eldstad mitt på golvet, sovlavar och rökutsläpp genom ett hål i taket. Eldhuset har anor från förhistorisk tid och fanns på våra fäbodvallar ännu vid 1800-talets mitt. Dess primära funktion är lada för ängshö, men har även fungerat som bostad vid slåtter, jakt och dylikt.
Meadow Barn from Svedsängarna in Letsbo
This is a so-called Eldhus with a fireplace in the middle of the floor, simple beds, and smoke emission through a hole in the roof. This house dates back to prehistorie times and were on our pastures even in the mid-1800s. Its primary function is as a barn for hay, but it has also served as a residence when foraging, hunting, and the like.